Apelsinskalen av Ayad Akhtar

En bok om islam, skriven av en muslim, som inte väjer för det svåra. Ja, det är vad Ayad Akhtars bok Apelsinskalen, från förra året, gör. På ett väldigt nyanserat sätt berättar han om en pakistansk pojkes uppväxt i USA, sedd genom pojkens förundrade och många gånger oförstående ögon. Hayat lever i ett bedrägligt lugn med sin mamma och pappa, när mammans närmaste barndomsväninna plötsligt flyttar in hos dem, på flykt undan sin make och hans familj i Pakistan. Hayats tant Mina blir den som introducerar honom i Koranens tjusande vindlingar, mot sin pappa läkarens vilja - pappan har en gång för alla tagit avstånd från den i hans ögon oförsonliga och kuvande maktfullkomlighet han ser sina gamla landsmän utstråla. Men Hayat uppslukas av att lära sig verserna utantill, ivrigt stöttad och ledsagad av hans vackra och älskade tant Mina, som han älskar på en tolvårings naiva och förvirrande sätt, i all sin totala okunskap om puberteten och vad som följer med den. Men Mina förälskar sig i juden Nathan, till Hayats förvirrade svartsjuka, som till en början ämnar konvertera till islam - vilket tar en ände med förskräckelse när han konfronteras med muslimernas judehat. I sammanhanget gör Hayat sitt livs misstag, en handling som i hans egna ögon i många, många år framåt skuldbelägger honom för hur Minas liv så småningom utvecklar sig.

Det är en vacker och stillsam bok, som på ett mångfacetterat sätt visar på allt det svåra som följer i kölvattnet på oliktänkande. Politik och religion är svårt att gestalta utan att tydligt ta ställning, men Akhtar gör det bra, utan att nyanserna går förlorade. Det är inga enkla frågor han gestaltar genom Hayats tro, tvivel och svek, men det är modigt och klokt att väva in dem i en såhär finstämd berättelse, som också rymmer så mycket annat.

/Tuija