Deckarvinter

Joanna, ena hälften av Vera Stanhopes bohemiska grannar har försvunnit. Hennes man, Hector, ber om Veras inofficiella hjälp att hitta henne. Det visar sig vara en lätt uppgift att spåra Joanna till "Writer's House" där hon befinner sig tillsammans med en grupp författar-wannabees. Men väl framme vid huset kliver Vera Stanhope rakt in i en mordgåta. En man hittas mördad och där står Joanna med en kniv i handen. Det är upptakten till mordhistorien i Ann Cleeves´senaste bok "The Glass room" (2012) och den senaste med Dl Vera Stanhope, den kvinnliga kommissarien som är lite för tjock, lite för glad i att dricka starka drycker och lite för ensam - jobbet är hennes liv. Ann Cleeves skriver pusseldeckare i samma anda som Agatha Christie. Hon är bra på att beskriva miljöer och karaktärer och språket flyter lätt. Men samtidigt kan intrigerna kännas aningen osannolika och konstruerade. Så är fallet med "The Glass room", betyget blir två av fem. En umbärlig deckarhistoria helt enkelt.

Något helt annat är det att läsa Belinda Bauer (som Åsa har skrivit mycket gott om här på bloggen). Jag började med den senaste "Ni älskar dem inte" (2012) men man gör bäst i att läsa dem i ordning; "Mörk jord", "Skuggsida" och avsluta med "Ni älskar dem inte". Det är samma persongalleri, samma lilla samhälle vid Exmoorheden som återkommer i böckerna. Belinda Bauer beskriver ett kollektiv, man följer omväxlande olika personer i olika åldrar. Fokus ligger inte på polisen. Barn är utsatta men ändå starka. "Ni älskar dem inte" handlar om barn som försvinner ur parkerade bilar - spårlöst. Tiden går och polisen står handfallen. Polisen Jonas Holly får samtidigt klartecken att börja jobba igen efter en längre tids psykisk kollaps efter en personlig tragedi. Han kliver rakt in i kidnapparens näste och blir samtidigt misstänkt för att vara förövaren. Detta är helt enkelt en jättespännande bladvändare! Fyra av fem.

/Carina