Den kalla elden av Arnaldur Indridasson (2012)

Erlendur är tillbaka i sin barndoms trakter vid Islands östra fjordar. Barndomshemmet finns kvar men är förfallet. Ändå är det där Erlendur tillbringar sina nätter, vinden blåser rätt igenom huset, det är kallt, mörkt och ogästvänligt. Erlendur har åkt tillbaka för att göra upp med sitt förflutna. Komma till avslut med brodern som blev kvar på fjället i stormen och aldrig hittades. Men medan han är där börjar en annan historia med en försvunnen kvinna väcka hans intresse. Kvinnan försvann också på fjället i en storm och hittades aldrig. Detta hände på 1940-talet mitt under andra världskriget. Det som förbryllar Erlendur är att en grupp engelska soldater gick samma väg över fjället och överraskades även de av stormen, men alla i gruppen hittades. Varför hittades inte kvinnan? Ja, det är frågan som Erlendur börjar nysta i parallellt med efterforskningar om kvarlevor efter sin lillebror. Det är en hemsk och tragisk historia som avslöjas. Samtidigt kommer han närmare sitt eget förflutna. Det är på många sätt en mörk berättelse inramad av den karga, frusna miljön, glesbygden och det moderna samhället i form av ett kraftverksbygge. Erlendur går sitt eget öde till mötes så detta är på flera sätt den fjärde och avslutande delen i serien som inleddes med ”Frostnätter” och fortsattes av ”Svart himmel” och ”Mörka strömmar”.

/ Carina

 "Den kalla elden" i bibliotekets webbkatalog