Min kamp 3 & 4

Jag har fortsatt att följa den norske författaren Karl Ove Knausgårds skärskådande av sitt liv. I delarna 3 och 4 av romansviten ”Min kamp” hamnar berättandet mer i den traditionella memoaren. Min kamp 3 är berättelsen om hans barndom mellan åren 6 till 12. Det är endast några få gånger som den nu vuxne författaren gör utvikningar och reflekterar över texten och då handlar det om sig själv som far. I boken möter vi Knausgårds unga föräldrar med den nyfödde Karl Ove och hans fyra år äldre bror Yngve. De flyttar in i ett nybyggt hus på Tromøya i södra Norge. Tiden är sent 60-tal. Föräldrarna offentliganställda, på väg in i den välmående medelklassen, med ena benet kvar i det gamla bondesamhället. På ytan är det en ganska vanlig barndom med kompisar, skolstart, simträning och allt annat som fyller en liten killes liv. Det är rörande att läsa om den första kärleken till en av flickorna i klassen. Men det centrala i boken är återigen fadersrelationen. Karl Ove är rädd för sin far. Fadern är auktoritär och oberäknelig. Att vara i hemmet samtidigt som fadern är att vara ständigt på sin vakt. Uppfostran är hård och innehåller både fysisk och psykisk misshandel. Just detta är Min kamp 3:s storhet – hur skickligt Knausgård genomlyser pojken han var med hela känslospektrat. En vanlig pojke bland andra men med fadern som en svart skugga hängande över sig.

I Min kamp 4 möter vi ynglingen Karl Ove. Han är 18 år, skolan är slut och han har tagit jobb som lärare i Nordnorge i ett samhälle med endast 250 invånare. Han ska stanna ett år och tanken med det är att få tid att skriva och göra allvar av författardrömmarna samt tjäna ihop pengar för att kunna åka utomlands. Det är ett år som skildras nästan lite klaustrofobiskt. Samhället är litet, alla känner alla och inget går att dölja. Vintertid omsluter mörkret byn dygnet runt. Den unge Karl Ove är en självupptagen man med höga tankar om sig själv. Hans ständiga vånda är hur han ska bli av med oskulden. Han super mycket och ofta. Jag upplever dessutom Karl Ove som rotlös. Föräldrarna har skilt sig. Hans far lever ihop med en ny kvinna och faderns alkoholmissbruk har börjat ta form. Familjen är utspridd. Mamman bor i en möblerad lägenhet, fadern med sin nya familj någonstans i Nordnorge, storebror Yngve studerar i Bergen. Karl Ove är ung och måste tidigt ta ansvar för sitt liv. Det är sällan för att inte säga aldrig jag har kommit en ung man så in på livet. Visst reflekterar han över livet och människorna omkring sig ibland, men mest handlar det om hans egen storhet, fylla, sex och flickor… Kanske är det så att vara 18 år och kille?

/Carina