Vi får lära oss nya ord som hemnetknarkare, inredningsporr och parmiddagsknäckare. Det sistnämnda är prylar som bara inhandlas för att imponera på besökande vänner. De lite längre texterna blandas med foton ur inredningstidningar som författarna själva har försett med komiska bildtexter, á la Jan Stenmark. Roligt är det också att se bilder på tidigare inredningstrender som 70-talets gillestuga med furupanel och murrig heltäckningsmatta, och tänka på att det förmodligen ansågs lika tidlöst och varaktigt då, som den vita trenden gör idag.
Det hela är väldigt roligt, och faktiskt mycket tänkvärt. Kanske underlättar det att man liksom författarna tillhör ”ironiska generationen”, men jag tror detta är ett ämne som många kan skratta åt, och kanske känna sig lite träffade av. För oss som inte kan skilja på olika nyanser av vitt, och som tycker oss ha utfört stordåd om soffan och soffkuddarna matchar varandra, är det också intressant att läsa om hur mycket tid och pengar en del är villiga att lägga på heminredning. Under läsningen kommer jag flera gånger att tänka på Bo Kaspers låt ”Ett fullkomligt kaos”, som handlar om ett hem som ligger långt ifrån inredningstidningarnas bilder:
"Andra har så fin planering
Tid och råd med renovering
Och nya kök som luktar lite klor
Det ska va på vissa sätt
Stilrent ner i helvetet
Vårt palats är ett fullkomligt kaos"
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar