Just kids eller så skapas en poetisk rockstjärna

Patti Smith var för mig en rockartist med en personlig stil som jag har lyssnat en del på. Jag visste inte så mycket mer om henne än att hon var amerikan egentligen. Men när jag hörde talas om hennes nyutkomna självbiografi Just kids blev jag nyfiken direkt. Just kids är på ett plan Patti Smiths egen berättelse om sin barndom, ungdom och hur hon blev den poet, artist och konstnär hon är. På ett annat plan ett ömsint porträtt av fotografen Robert Mapplethorpe.

Som 19-åring lämnar Patti Smith ett trist fabriksjobb och drar till New York med några få dollar på fickan. Hon drar runt på gatorna, söker arbete och sover på tunnelbanan och i portgångar. Fortfarande hemlös men med jobb som affärsbiträde säljer hon ett halsband till Robert Mapplethorpe och deras öde beseglas. De är själsfränder, älskande och kollegor med ett gemensamt mål; att lyckas som konstnärer. Deras ambitioner drar in dem i en värld av samtida kändismingel. De bor en tid på Hotel Chelsea, där personer som Allen Ginsberg, Sam Shepard, Janis Joplin, Jimi Hendrix med flera välkända och, för mig, mindre kända namn, rör sig. Patti Smiths berättelse är helt enkelt ett stycke rockhistoria befolkat av välkända rockikoner och andra personligheter inom musik- och konstvärlden under sent 60-tal och tidigt 70-tal berättat på en personlig prosa.

/Carina