Får det lov att vara en tegelsten till semestern?

För det mesta föredrar jag korta böcker (helst ska de inte vara mer än 200 sidor), annars tappar jag fokus mellan mina korta, och ofta ganska okoncentrerade, lässtunder på bussen eller över tekoppen. Men när det kommer till att välja semesterläsning slås det urvalskriteriet helt ur spel. Lediga dagar vill jag grotta ner mig i en riktig tjockis och låta den ta plats och breda ut sig i semestervardagen. Carsten Jensens Vi de drunknade är en storslagen sådan tungviktare. Under ett par juliveckor befann jag mig mer i Marstral under förra sekelskiftet än i blekingskt 2000-tal. Laurids, Albert och Knud Erik var mina vänner och sjöfartens vedermödor krävde mer uppmärksamhet än nypotatisen och gräsklippningen. Läs den och låt dig försvinna bort!

Haruki Murakamis Kafka på stranden kvalar också in som en skönt uppslukande semesterbok, även om den med sina 528 nästan är i tunnaste laget! Den tog jag med mig till på en solsemester bara för att, i stället för att blicka ut över stranden och vågorna, spendera veckan i ett skruvat, mäktigt och sagolikt Japan. Joyce Carol Oates bok om Marilyn Monroe Blonde, som har vridits och vänts på i vårens bokcirkel i Lyckeby, var ett annat mångsidigt sällskap som en sommar placerade min ledighet i 50-talets USA.

I sommar har jag spetsat in mig på att fara till krigets nazityskland tillsammans med Jonathan Littells De välvilliga (läs ett smakprov här). Med en vikt på över ett kilo och ett sidantal på drygt 900 ser den ut att kunna bli en riktigt bra semestervän!

/Lisa