Darling River

Jag tycker om Sara Stridsbergs sätt att berätta! Det är luftigt mellan raderna men tätt, tätt och mättat med betydelse där i mellanrummen. Hon laddar med moraliska frågor men skriver ingen på näsan, som läsare får jag själv pussla ihop betydelsen. Darling River är hennes tredje roman och liksom i de två tidigare kretsar det kring ett kvinnoöde, eller den här gången egentligen kring ett flicköde. I Happy Sally handlade det om Sally Bauer som 1939 simmade över engelska kanalen, i Drömfakulteten om Valerie Solanas som försökte döda Andy Warhol. I den senaste boken har hon inspirerats av Nabokovs Lolita.

I fyra parallella spår berättar Stridsberg en sorglig historia om att berövas sin barndom, om förödande övergrepp och trasiga familjeband. Den först brådmogna och så småningom underutvecklade Lo står för huvudspåret. Hon åker omkring med sin far genom brinnande skogar om nätterna och träffar dem hon kallar sina "bröder" i dyn vid Darling River, alltmedan hon blir mer och mer grotesk i sina urvuxna flickklänningar. I de andra historierna möter vi en ensam vetenskapsman som frustrerat försöker få sitt forskningsobjekt apan Ester att skapa konst i sin bur, en mor på rymmen som kämpar för att slå sig fri från sin historia och så i det fjärde spåret Dolores. Dolores historia tar vid där Nabokovs Lolita slutar, med en vansinnesfärd mot Alaska, ett dödfött barn och undergång i sviterna efter förlossningen. Den samlade historien, med all sin melankoli och smutsighet, är fullständigt uppslukande. Den känns i magen och kommer att följa med mig länge.
/Lisa