Brutal seriehumor

Med vänlig hälsning är Sara Granérs andra seriealbum. Hon har en helt egen tecknarstil som lätt känns igen på de grovt tecknade bilderna med tjocka svarta streck och starka färger. Hennes figurer tillhör någon obestämd djurart, ibland hundlika, ibland björnlika. Innehållet kan sammanfattas som samhällssatir på hög nivå. Sara Granér driver med en hel rad aktuella samhällsfenomen, och inget är för känsligt eller för heligt. Ämnen som behandlas (ganska omilt) denna gången är t.ex. politiker, den ekonomiska krisen, klimatfrågan, sjukvården och allehanda orättvisor, stora som små. I serierna, som mest består av enrutingar, är det alltid den starke mot den svage - arbetsgivaren mot den anställde, föräldern mot det lilla barnet, i-länder mot u-länder... Precis som i debutalbumet Det är bara lite aids är det rå och brutal humor som väcker frågan: "Får man skämta om allt?" Ibland är det klockrena skämt som framkallar spontana gapskratt, och ibland är det som om skrattet liksom fastnar i halsen...

Ett par exempel:
Arbetsgivaren till den arbetssökande: "hur i h-e tror du att du ska kunna få ett jobb när du aldrig någonsin har haft ett jobb förut?"

I-landet till u-landet: "Ursäkta, skulle ni kunna svälta lite tystare, vi försöker faktiskt skapa lite ekonomisk tillväxt här borta!"

Det är kort sagt - roligt, träffsäkert, och ibland lite provocerande...

/Åsa