…handlar om den 26-åriga Lou Clark som bor hemma med sina föräldrar och sin storasyster. Hon blir av med sitt caféjobb och hon får gå till arbetsförmedlingen för att försöka skaffa ett nytt jobb. Lous familj är ganska fattiga, bor trångt, tittar mycket på TV, läser inga böcker och Lou har inga speciella livsambitioner överhuvudtaget. Hon får i alla fall ett nytt jobb som Will Traynors personliga assistent.
Och Will var, några år tidigare, med om en motorcykelolycka och är nu totalförlamad från nacken och nedåt. Han är en elak, otrevlig och sarkastisk man som har förlorat allt - för han var ju den unga levnadsglada mannen med toppjobb, vackra flickvänner och massor av äventyr. Nu har han bara smärtor, som ska uthärdas och infektioner som ska överlevas. Och Lous jobb består i att vara ett allmänt sällskap åt honom, och hon gör verkligen sitt bästa för att muntra upp honom. Vilket egentligen inte går. Men de lär ändå sakta känna varandra och börjar egentligen trivas rätt bra ihop. Väldigt bra, t o m!
Så råkar hon höra ett samtal där hon förstår att han verkligen inte vill leva längre, utan har tagit kontakt med en dödshjälpsklinik i Schweiz – och detta långt innan Lou kom in i bilden. Hans mamma har utverkat en frist på 6 månader åt dem, för hon hoppas ju att han ska komma på andra tankar, men ingenting verkar kunna ändra hans beslut. Men frågan är om Lou kanske kan göra det, nu när hon av misstag vet…. Och hon jobbar nästan livet av sig för att få honom att hitta mening och glädje i det liv han ändå har kvar, trots att det inte räcker för honom. Hon får med honom på utflykter och t o m en längre resa – allt för att övertyga honom om att det ändå finns så mycket han kan göra, trots sin förlamning. Ändå står Will fast vid att livet är slut för honom, det liv han vill leva, om han ska leva.
Så det här är en lite ovanlig kärlekshistoria om två människor som möter varandra i ett skede av livet när de båda är ganska trasiga. Men det är också en berättelse om ett svårt och tungt ämne. Och man skrattar och gråter om vartannat, och lider så himla mycket med alla de inblandade. För det är snyggt skrivet med många olika infallsvinklar kring det här med dödshjälp, men tar ändå inte ställning. Det finns inga enkla, självklara svar som är allmängiltiga – det går t o m att förstå styrkan i Wills beslut när inte ens kärlek verkar räcka för att välja livet. Men Will förändrar Lou – han får henne att blomma ut, tro på sig själv, ta vara på livet - samtidigt som Lou förändrar Will till en mer ödmjuk och mindre självupptagen människa.
Lite krasst kan man ju tycka att om inte Will kommit från en så extremt välbärgad familj som han gör, så hade ytterst lite i den här historien ens kunna äga rum – det är lite My fair lady över den, där den kultiverade mannen gör en svan av den fula ankungen. Men det får man bortse ifrån, för den har så många andra kvalitéer. Den är rörande – och berörande, och man kan inte annat än älska de här människorna.
/Tuija
Den grymmaste månaden av Louise Penny är alldeles nyutgiven, och det är den senaste boken i hennes serie om den lilla kanadensiska byn Three Pines och kommissarie Gamache. Det är påsk i byn, och man firar enligt traditionen med att måla träägg som sedan göms så att barnen i byn ska få leta upp dem och byta in dem mot godis. Ett medium dyker upp i byn och krögaren Gabri får idén att hålla en seans med henne. Det som börjar lite skämtsamt, slutar dock snart i tragedi... Tonen i boken är som vanligt familjär och hemtrevlig, och om man har läst de tidigare två böckerna blir det ett kärt återseende av både byns invånare och poliserna vid Sûreté du Quebec.
För varje tid på året finns det en Maria Lang-deckare - om ni inte tror mig så titta gärna på den utmärkta kalender som Helena på bokbloggen Fiktiviteter har sammanställt! Här följer tips på två böcker som kan passa såhär i vårvintertider...
Inlägg
