Jag låter mig inte skrämmas – min kamp mot trafficking och korruption

Enligt Reportrar utan gränser har 65 journalister mördats i Mexico och ytterligare 11 rapporterats saknade de senaste 10 åren. Landet anses vara ett av de farligaste i världen för journalister att verka i. Författaren till Jag låter mig inte skrämmas, Lydia Cacho, är journalist och människorättsaktivist och driver Mexicos största kvinnojour CIAM Cancun.

När hon publicerade sin förra bok Demonerna i paradiset 2005 namngav hon några av Mexicos mäktigaste politiker och affärsmän och beskrev deras kopplingar till en stor barnpornografi- och traffickinghärva. Männen var bland annat guvernören Mario Marin, affärsmännen Kamel Nacif Borges och Succar Kuri. Men landet har så stora problem med korruption att det trots en knäckande bevisning i form av flera inspelade telefonsamtal och videofilmer tycks vara i princip omöjligt att få till någon form av rättvisa i fallet. Att Lydia Cacho vågade stå upp för de utsatta kvinnorna och barnen fick stå henne dyrt. Jag låter mig inte skrämmas handlar om hennes kamp mot de mäktiga männen efter 2005. Hon har hotats, kidnappats och misshandlats och lever idag under dödshot. Hon tystas ner i mexikanska medier och med boken fortsätter hon verka för att nå rättvisa på det enda sätt hon kan. Hennes stil är väldigt ”journalistisk” – det är rakt och enkelt. Ibland lite melodramatiskt och hela tiden engagerande. Nästan i slutet av boken skriver hon så här: "Sudda ut mig från medierna kan de, undanröja mig fysiskt också. Vad de inte kan förneka är att denna historia existerar, de kan inte ta ifrån mig röst och ord. Så länge jag lever kommer jag att fortsätta skriva och i det skrivna kommer jag att fortsätta leva."

Succar Kuri sitter nu i fängelse men guvernören, Mario Marin sitter kvar på sin post. Affärsmannen Kamel Nacif Borges har börjat tillverka Disney-leksaker och expanderar med sina företag världen över. Att Lydia Cacho inte låter sig skrämmas är nästan obegripligt. Hon försöker sig på en förklaring i styrkan hon fått med sig hemifrån, från sina föräldrar – men ändå! Hon tycks nästan omänskligt stark och motiverad och den vidriga historien blir därför trots allt hoppfull läsning.


Lydia Cacho fick svenska Pens Tucholskypris 2008 och Wallenbergmedaljen 2009
/Lisa

Du fattar ju ingenting : om manligt och kvinnligt i relationer

av Anna-Britta Ståhl och Julianna Weiss

”Du fattar ju ingenting!” Säkert är det många gräl som slutar så. Han tycker att hon tjatar och hon är trött på att tjata. Han skyller bråken på henne och hon på honom. Vad de inte kan se är att bråken ofta uppstår för att båda sitter fast i gamla invanda könsmönster. Trots att vi på ytan är friare och mer jämställda än någonsin med delad föräldraledighet och delat hemarbete sitter våra könsidentiteter djupt rotade i oss. Vi formas till flicka/pojke redan som nyfödda och processen fortsätter hela uppväxten. Könsmönstret skapas utifrån miljö, uppfostran, samhälle, kultur... och mycket av vårt agerande i kärleksförhållanden går tillbaka till vår första familj, alltså mamma och pappa. I den här boken möter man flera exempel på män och kvinnor som har problem i sina relationer. Många av konflikterna bottnar i manligt och kvinnligt, olika förväntningar på relationen och att man sitter fast i gamla könsroller. Exemplen vill visa hur man kan synliggöra de ofta omedvetna krafter som styr vårt agerande och hur man kan bryta mönstren. Här finns också svar på mannens resp kvinnans vanligaste frågor om honom resp henne. Boken är av självhjälpstyp och väcker åtminstone hos mig både en del eftertanke, aha-upplevelser och insikt. Att leva ihop är ingen enkel match och vägen till bättre relationer går oftast genom självkännedom.

Boken i webbkatalogen

/ Carina

Ny biografi om Stieg Larsson

Stieg Larsson: journalisten, författaren, idealisten är en politisk biografi skriven av Jan-Erik Pettersson. Författaren inleder med att klargöra att detta inte är någon biografi i traditionell mening, utan en bok om den offentliga personen Stieg Larsson, om ”hans verksamhet och skrivande, om samspelet mellan Stieg Larssons liv och verk och samhällsutvecklingen i stort”. Han vill också sätta in Millenniumtrilogin i ett större sammanhang, både i Stiegs offentliga liv, och Sveriges moderna historia. Boken är indelad i tre delar, den första heter ”Aktivisten”, och börjar ganska traditionellt med en beskrivning av Stiegs barndom i Skellefteå och ungdomsåren i Umeå. Vi får veta hur han tidigt engagerade sig politiskt i vänsterrörelsen, och hur han under några års tid reste runt i världen och såg krig och orättvisor, och om hans arbete som nyhetsgrafiker på TT.

Under rubriken ”Kartritaren” berättas om hur Stieg grundade tidningen Expo, om hans ständiga kamp mot fascism och rasism, och om hans omfattande arbete med att kartlägga den svenska högerextremismen. I det sista kapitlet ”Deckarförfattaren”, gör författaren en genomgång av den svenska deckarutgivningen, med början hos Maria Lang och med fokus på deckarens återuppståndelse i början av 90-talet med namn som Mankell, Marklund och Nesser. Han beskriver hur Stieg Larssons eget författande påverkades och inspirerades av andras framgångar. Författaren, Jan-Erik Pettersson, var Stieg Larssons förläggare på bokförlaget Ordfront.

Stieg Larsson var en person som höll sitt privatliv för sig själv, till stor del berodde det förstås på de hot som riktades mot honom för hans politiska engagemang. Därför blir det heller ingen personlig bok. Berättelsen om Stieg Larsson blir istället berättelsen om Sveriges moderna politiska historia. Recensenterna har haft olika uppfattning om den här boken. Lars Linder skriver i DN: ”att kalla resultatet för politisk biografi är snarast falsk varubeteckning”, medan Paulina Helgeson skriver i SvD att boken innehåller ”befriande lite om Larsson”. Själv tycker jag att det är en av de bästa biografierna jag har läst, eftersom den inte uppehåller sig vid biografiska detaljer som man själv kan slå upp, utan sätter in författaren i ett större sammanhang som går utöver den enskilda personens liv och verk.

/Åsa

Fula ord - finns dom!?

Svaret på frågan ges på Stadsbiblioteket nu på onsdag! Med utgångspunkt i egna barndomsupplevelser på 1940-talet går Bengt Dagrin, författare och maledictolog, dvs expert på ”fula ord”, bakåt i ordhistorien för att visa hur vi människor uppfattat fult och fint språk i både tid och rum. Dagrin presenterar de äldsta kända beläggen för ett par av våra vanligaste könsord och demonstrerar hur han efter 25 års forskning i ämnet kommit fram till dagens fulaste ord. Han ger också exempel på hur man med hjälp av förskönande omskrivningar försöker tvätta smutsiga ord rena.
Dagrin har bland annat skrivit Stora fula ordboken.
Hörsalen 29 sept. kl 18.00. Fri entré. Välkommen!
/Lisa

Utsidans betydelse

”Don’t judge the book by it’s cover” brukar man ju säga, när man vill betona att utsidan inte är allt. Men är inte det precis vad man oftast gör? Här är ett exempel på att i alla fall jag ibland väljer boken efter omslaget…

Bokomslagets historia börjar under 1700-talet då böcker blev billigare att trycka, och fler fick möjlighet att läsa. Då blev det viktigt att bokens utseende var tilltalande för läsaren. Om detta fascinerande ämne har Helena Strömquist vid Lunds universitet skrivit en avhandling, läs mer här. (Tack för tipset, Katarina M!)

I den alldeles färska Barnbokskatalogen från Kulturrådet, kan man läsa vad barn tänker och tycker om bokomslagets betydelse. Det som är viktigt när barn och ungdomar väljer böcker är att de inte ser för barnsliga ut. Äldre barn föredrar också ett omslag med foto, för det ser mer realistiskt ut. "Barns smak" är ett läsfrämjande projekt som genomförts av bl.a. länsbiblioteket i Västerbotten, där barn själva har fått välja sin läsning genom att först välja bland bokomslag, sedan reflektera över sina val, och på så sätt hitta fram till sin egen smak och läslust. Här kan man läsa mer om projektet. Glöm inte att hämta ditt eget exemplar av Barnbokskatalogen på ditt bibliotek!

/Åsa

Istället för bokmässan

Eftersom det inte blir något besök på bokmässan i år för min del, tröstar jag mig istället med ett gäng nyutkomna tidskrifter, för att försöka återskapa åtminstone en del av den fantastiska upplevelse ett besök på mässan är. I år är ju temat för mässan ”Afrika”, och det är flera tidskrifter som har hängt på detta tema. I senaste numret av Karavan presenteras intressanta författare från olika delar av Afrika. Som vanligt finns det också en jättefin avdelning med recensioner av böcker från hela världen. Tidskriften 10tal ägnar hela sitt nya nummer åt en spännande genomgång av Kenyas litterära landskap. Vi Läser har i sitt höstnummer träffat tre svenska kvinnliga författare, som alla är aktuella med varsin bok i höst, nämligen Unni Drougge, Katarina Wennstam och Maria Sveland.

Välkommen in på en litterär upplevelse i vår tidskriftsavdelning!

/Åsa

Vi hänger på Bokcirkeln igen!

I våras avslutades Bokcirkeln på Lyckeby bibliotek med besök av Marie Lundström från P1 och vi antydde då att vi kanske skulle haka på radions Bokcirkeln också till hösten. Nu är hösten här och vi kan ge det glada beskedet att planeringen med att starta upp en bokcirkel igen är i full gång. Det är tänkt att den ska komma igång i början av november.

För att börja där vi slutade så kommer ett kort reportage att sändas från vårens bokcirkel i Lyckeby måndagen den 4/10 11/10 i P1:s Biblioteket. Programmet har sändningstid kl. 14:03, med repris tisdag 12/10 i P1 kl. 18:15.

 

Boken som vi ska läsa tillsammans i höst är den klassiska berättelsen om Jane Eyre av Charlotte Brontë. Vi kommer att följa samma läsplan som Björn Ranelid, Alexandra Coehlo Ahndoril och Johan Kling under ledning av Marie Lundström i P1.Vill du veta mer så är du välkommen in på biblioteket i Lyckeby eller ring 0455-30 35 40.
Varmt välkommen och läs och diskutera med oss!
/Annika

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

Det är egentligen inte så värst mycket man får veta om den berömda författaren och pedagogen i Annelie Jordahls bok om Ellen Key. Hon var sin pappas sekreterare som ung, sen undervisade och skrev hon, skrev och undervisade. Som äldre arrangerade hon ibland barnkalas för traktens ungar i sitt stora hus. Heidenstam nämns här och var som en återkommande gäst, Stridberg skymtar förbi. Och en bunt andra kändisar som rör sig kring Ellen Key. Men det är i stort sett det hela.

Men så är det ju ingen biografi heller, utan en roman! Det boken handlar om är det som hände och det Key kände däremellan – framförallt passionen till den gifte litteraturkritikern Urban von Feilitzen. Båda två var utpräglade ”ordmänniskor” och kärlekshistorien som utspelar sig mellan dem är i princip helt ordbaserad. De få gånger de faktiskt träffas blir det för det mesta fel. Ellen bygger upp förhoppningar men Urban är kylig och stel, Ellen känner sig klumpig och ful. Kärlekshistorien är hopplös från början. Urban kommer aldrig att kunna lämna sin fru. Men vilken kraft det är i deras postromans dessförinnan!  Det börjar med brev där de hjälper varandra i sitt yrkesmässiga skrivande och utvecklas via ”kära” och ”älskade” till den underdåniga meningen i bokens titel: ”Jag skulle vara din hund om jag bara finge vara i din närhet”. Den meningen är också det enda ur breven som Jordahl återger som är autentiskt, för de flesta av breven som Key och von Feilitzen skrev till varandra eldade Ellen upp.

Men Jordahls berättelse tar inte slut med Urbans slutgiltiga svek, utan fortsätter med Ellens märkliga relation till sin hushållerska, fröken Malin Blomsterberg, som kallar henne för ”Matte”. Det är en ganska tunn och luftig bok, och jag tycker om att Jordahl undviker att berätta för mycket – hon håller laddningen uppe och det är spännande läsning hela vägen. (Se om boken finns inne i webbkatalogen)

Det här är ett tips från förra Café Bokstugan, nästa gång det är bokcafédags är måndag 4 oktober kl 18. Missa inte det!
/Lisa

Snöleoparden av Britt-Marie Mattsson

Utrikeskorrespondent Caroline Maine har precis fått ett nytt jobb inom Utrikesdepartementet i Washington. Hon har inte hunnit mer än att installera sig då hon blir utskickad på hemligt uppdrag till Tibet. En säck med kurirpost från den amerikanska ambassaden i New Dehli på väg till ambassaden i Peking har försvunnit någonstans inne i det stängda Tibet. Hemliga handlingar som rör Kina är inte att leka med och kan få obehagliga politiska konsekvenser för USA. Caroline skickas iväg för att försöka spåra den kurir som fått uppdraget att leverera postsäcken.

Samtidigt hemma i Washington pågår en maktkamp mellan ledningen på UD och vicepresidenten om vem som har det yttersta ansvaret för dilemmat och hur de skall lyckas hålla medierna utanför och undslippa en politisk skandal. I detta pressade läge visar det sig att det finns såväl prestige som personliga skäl som gör att de inblandade till slut verkar stå sig själva närmast och agera efter det.

Britt-Marie Mattsson, svensk författare och journalist, har lyckats åstadkomma en spännande politisk thriller med en tydlig amerikansk accent. Ämnet är intressant och handlingen känns trovärdig. Britt-Marie Mattsson verkar med sina år som utrikesreporter med amerikansk politik som sitt specialområde ha en hel del fakta och egen erfarenhet att gräva ur och detta skulle gott och väl ha kunnat vara en historia hämtad ur det verkliga livet – även om det nu är skönt att det bara är fiktion.

Snöleoparden i webbkatalogen

/Therese

En kamp för frihet - Aung San Suu Kyi

Sedan 1989 har Aung San Suu Kyi har suttit den största delen tiden i husarrest, med bara korta perioder i frihet. Senaste gången det närmade sig frigivning var maj 2009 – då simmade en hängiven amerikansk beundrare, John Yettaw, över sjön som ligger vid hennes hus och tog sig in till henne. För de styrande i Burma som inte vill se Aung San Suu Kyi på fri fot kom hans aktion i helt rätt tid. Man hävdade att hon brutit mot husarresten och förlängde straffet med ett och ett halvt år. Där, med den händelsen, börjar Jesper Bengtssons biografi över Burmas frihetskämpe Aung San Suu Kyi.

Och det är en fascinerande berättelse han ger oss. Å ena sidan verkar det som att Aung San Suu Kyi hamnat i sin roll lite av en slump – hon studerade i London och gifte sig med en engelsman. Hon började jobba på FN, som av en slump, och tog intryck av den amerikanska medborgarrättsrörelsen på 70-talet. Hon drömde om att bli författare och åkte till Burma igen först när hennes mor låg för döden. Motvilligt började hon då inta sin plats i täten av den demokratiska oppositionen. Å andra sidan ser det ut som att allt var förutbestämt. Jesper Bengtson refererar till en mängd personer och källor som vittnar om Aung San Suu Kyis orubbliga lugn, hennes envisa propagerande för ickevåld och hennes karisma - den fantastiska effekt hon verkar ha på sin omgivning. Och senare – hennes målmedvetenhet för Burmas frihetskamp! Inte ens när hennes man Michael Aris var döende i prostatacancer nappade hon på erbjudandet att lämna husarresten och åka till honom i England. Hon vet nämligen att om hon lämnar Burma kommer hon inte att få återvända in i landet.

Hennes far var Aung San som ledde en styrka mot japanerna under andra världskriget och senare grundade den antifascistiska organisation som fick bilda regering i Burmas första allmänna val 1947. Hennes mor var ambassadör i Indien och fortsatte hela livet med Aung Sans politik. Så förväntningarna på vad Aung San Suu Kyi skulle få för betydelse för Burma var redan från början enorma. Det är ett riktigt hjälteporträtt Jesper Bengtsson tecknar och man vet knappt vad man ska tro. Men det verkar vara väl underbyggt och jag köper det rätt av! Dessutom får man en grundlig genomgång av Burmas senare historia som är väl så intressant som Aung San Suu Kyi själv. Aung San Suu Kyi fick Nobels fredspris 1991.
/Lisa
Boken i webbkatalogen