I vuxen ålder har Simon förändrats. Han lever ett intensivt och utsvävande liv, med massor av vänner och flickvänner. Fredrika uppfattar det som att människor dras till Simon (liksom de dras till hennes mamma) som till en magnet. Fredrika själv har inga sådana egenskaper, utan är mycket ensam och nu finns det knappt någon plats för henne i Simons liv heller. Hon fasar för att bli som sin moster, som hon uppfattar som en påträngande person som enbart lever för att vara behövd av andra.
För att få en nystart åker Fredrika till Paris för att plugga franska. Hon får hyra ett rum hos en äldre dam och de får snabbt väldigt bra kontakt. För första gången i sitt liv känner hon sig sedd och uppskattad för den hon är. Snart flyttar också Paul in i lägenheten och Fredrika får uppleva den stora kärleken. Hon har som en känsla av att det hela är för bra för att vara sant, och det visar sig snart att det är det också...
Delar av romanen utspelar sig genom samtal mellan Fredrika och hennes terapeut, där hon får berätta om sina skuldkänslor inför broderns död och vad det egentligen var som hände i Paris. Bitvis är det en fantastisk skildring av en trasig ung kvinna. Många tankar och känslor som Fredrika har är fångade på pricken, så att det nästan gör ont att läsa. Däremellan går det framåt i ett ganska långsamt tempo, och som läsare förstår man vad som har hänt en bra stund innan Fredrika väljer att berätta det för sin terapeut. Det är ett berättargrepp som jag inte är alldeles förtjust i, men det är också den enda invändning jag har mot en i övrigt mycket välskriven roman.
/Helen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar