Om den första kärleken, grus, folköl och skrubbsår

Roy Anderssons debutfilm En kärlekshistoria  är sådär fruktansvärt pubertalt hjärteskärande som det går att föreställa sig. Varm sommar, grus som yr och flackande blickar. Annika är brun om benen och Pär cirkulerar kring henne med en moped. Men hur ska de komma varandra nära? Det tafatta, blyga, oskyldiga som kontrasterar mot den misslyckande vuxengenerationen, som figurerar i bakgrunden. Föräldrar som sviker sig själva och varandra samt en kräftskiva som slutligen urartar. Det är trots den sköra tonårsförälskelsen ingen ljus film, mycket beroende på de mörka molnen som hopar sig över flertalet scener, det finns en darrande nerv som aldrig riktigt släpper. En film som lovar salta tonårstårar, rådjursögon och försiktiga kyssar.

/Sara