Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



torsdag 9 juni 2011

Ju fortare jag går desto mindre är jag, av Kjersti Annesdatter Skomsvold

Mathea Martinsen är från Haugerud. Hon är en mycket egendomlig dam. Hon är en kvinna som tvivlar på sin existens. I takt med att Mathea blir äldre inser hon nämligen att hon inte har lämnat några som helst spår för eftervärlden. Hon har inga vänner men är gift med Epsilon. En man som hon älskar av hela sitt hjärta. Epsilon beräknar sannolikheter och trivs med sitt inrutade liv på Statistiska centralbyrån. Mathea virkar honom öronvärmare.

Mathea är en mycket rädd kvinna. Hon är framför allt rädd för människor och samtal med människor, vilket resulterar i att hon undviker sociala situationer, såsom att handla och att samtala med grannar. Men vissa saker i livet är oundvikliga, som när Mathea en dag ska handla sylt och en man i staden frågar henne vad klockan är. Mathea känner då med ens att hon kanske har en viss mening i att finnas till, hon gav mannen tiden. Mathea glömmer aldrig hans namn: Åge B.

Mathea är även bra på en hel del saker, som att sortera kortlekar och att försiktigt öppna kanten på nya toalettrullar. Men hon kan inte öppna en syltburk. Men framför allt tänker Mathea, hon tänker och vrider och vänder på livets alla små och stora ting. Hon tänker på tiden. Därför börjar hon experimentera med livet genom att bygga en tidskapsel. Hon ringer dessutom upp nummerupplysningen för att söka upp sig själv – här får hon höra en faktisk bekräftelse på att hon existerar. Hon gör sedan detta med jämna mellanrum, kanske mest för att få personalen på nummerupplysningen att spekulera kring denna populära och hemskt omtyckta Mathea Martinsen från Haugerud.

Det här är en mycket rolig bok. Samtidigt som den är fylld av tragik i det att vi får följa med en människa som inser att livet gått henne förbi. Det är en berättelse om en neurotisk och ensam kvinna som hela sitt liv kikat genom dörrhålet men aldrig vågat ta steget utanför. Författarinnan Kjersti Annesdatter Skomsvold vann 2009 det norska debutantpriset för denna bok, som nu finns översatt av den ypperliga Gunnar Ardelius.


/Sara

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar