Förvirrad bibliotekarie och försvunna böcker

En deckare som handlar om ett stängt bibliotek, en massa försvunna böcker och en förvirrad bibliotekarie som får ta på sig rollen som privatdeckare - kan det vara nåt? Ja, det tyckte i alla fall jag lät som bra förutsättningar för trevlig läsning, när jag fick Ian Sansoms Fallet med de försvunna böckerna i min hand. Ian Sansom har gett ut fyra böcker om bibliotekarien Israel Armstrong, och den första har nu översatts till svenska.

Israel är en lätt förvirrad yngre man, till yrket bibliotekarie. Han har dock inte fått utnyttja sina yrkeskunskaper så mycket utan har fått nöja sig med ett arbete i en lågprisbokhandel i London. När han söker och får arbete som bibliotekarie i den lilla irländska orten Tumdrum, blir han själaglad och packar sina saker. När han efter en strapatsrik resa äntligen kommer fram till den lilla orten, möts han av ett anslag på bibliotekets dörr som talar om att det är stängt.

Efter att han besökt kommunhuset får han veta att biblioteket stängts på obestämd framtid, och att han istället förväntas åka runt i en bokbuss som definitivt sett sina bästa dagar, med en chaufför som är... lite speciell. Kommunen har också ordnat med hans boende, som visar sig vara på en bondgård där han blir inkvarterad i ett uthus. Israel lär känna byns befolkning och blir snart indragen i alla små och stora konflikter som finns där. Snart upptäcker han också att alla böcker har försvunnit från biblioteket, och att han förväntas hitta dem och återföra dem till bokbussen.

Tyvärr motsvarade boken inte riktigt mina förväntningar. Visserligen tycker jag den tar sig lite under sista hälften, men i stort var den inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag hade nog hoppats på en slags "feel good deckare" med både spänning och humor, i stil med McCall Smith eller svenska Marianne Cederwall. Istället blir det någon slags fars av det. Israel råkar ut för det ena "dråpliga missödet" efter det andra, och till slut tröttnar man lite på att läsa om hur hans glasögon råkar gå sönder och hur hans kläder råkar bli uppeldade. Mot slutet känner man ändå något slags sympati med honom - sådär kollegor emellan!

/Åsa