"Go set a watchman" av Harper Lee

“Go set a watchman” är ett återfunnet bokmanus av Harper Lee och alldeles nyutgivet. Av en slump läste jag ”To kill a mockingbird” denna sommar. ”Go set a watchman” är ingen fortsättning på den historien. Samma persongalleri återkommer dock. Flickan Scout är nu en 26-årig kvinna och kallas inte längre Scout utan Jean Louise. Hon har åkt till New York och levt där i några år. Denna sommar återvänder hon till Maycomb county för att träffa sin åldrande far. Hennes bror Jem är död. Atticus hennes far har istället tagit Scouts barndomsvän Henry (Hank) under sina vingars beskydd för att låta honom ta över som advokat/jurist.

Mötet med Maycomb och dess invånare blir ett kraftfullt uppvaknande för Jean Louise. Atticus och så även Henry liksom många andra goda samhällsmedborgare i Maycomb visar sig sympatisera med KKK och är överens om att göra vad de kan för att behålla och befästa segrationen mellan vita och svarta i södern. Det råder kraftiga motsättningar och upprörda känslor på båda sidor. De med makt vill ha kvar sitt hierarkiska samhälle med vita män, White trash och svarta.

För Jean Louise blir det en så intensiv och känslosam insikt att hon mår fysiskt illa. Hon som har vuxit upp med ” equal rights for all, special privileges for none”. Ord inpräntade i henne av hennes far, Atticus. Nu måste hon ifrågasätta allt, hela sin barndom, hela samhället där hon vuxit upp. Det blir turbulent för alla. Där hennes excentriske farbror Jack blir den som gjuter olja på vågorna och får känslorna att stillna. Navelsträngen är klippt.

Så har jag också nyligen sett filmen ”The Butler” som också handlar om rasfrågan i USA fast från ett annat håll. Huvudpersonen Cecil Gaines fostras till en s k husnigger och lyckas komma sig upp i världen. Cecil Gaines sätt att ta sig fram i den vita världen är att hålla en låg profil. Hans äldste son blir den som gör revolt mot sin far och mot segregationen.

Finns på biblioteket: The Butler

/ Carina

"The Making of Star Wars"

Idag har den sjunde "Star Wars"-filmen premiär! Den första "Star Wars"-filmen, som skulle få den fullständiga titeln "Star Wars Episode IV: A New Hope", hade premiär 25 maj 1977 och var så banbrytande som science fiction-saga och så framgångsrik som publikmagnet att den saknade motstycke i filmhistorien. Filmen ligger mig särskilt varmt om hjärtat eftersom när jag växte upp på 80-talet fanns det ingen liknande film och ingen film betydde mer för mig än just denna. För att komma i stämning inför premiärföreställningen rekommenderar jag den här boken om produktionen av den första filmen, "The Making of Star Wars".

Här följer sju underhållande fakta om den första filmen:

• "Star Wars" spelades in på samma plats i Tunisien och samtidigt som Franco Zeffirellis "Jesus of Nazareth" (1977), en mastodontisk miniserie. Koo Stark, som spelar Luke Skywalkers barndomskamrat Camie Loneozner i en bortklippt scen, berättar om hur produktionen av "Star Wars" kolliderade med inspelningen av "Jesus of Nazareth": "Operated by remote control, R2-D2 had to trundle off camera and disappear behind a sand dune. ... But the remote control failed to stop the robot and he wandered onto the set of Jesus of Nazareth!"
• Carrie Fisher stod på en grammofonspelare då man filmade hologram-scenen.
• "Star Wars: A New Hope" gick igenom fyra utkast innan den slutgiltiga versionen spelades in. Mellan det andra och tredje utkastet ändrades Lukes karaktär till att vara en ung kvinna.
• Alec Guiness blev arg och var på väg att hoppa av inspelningen då han fick veta att hans karaktär, Obi-Wan Kenobi, (spoiler alert!) dör i filmen.
• När Alec Guiness fick sin dräkt rullade han med den i sanden för att den skulle se smutsig och väl använd ut och därmed mer autentisk.
• Francis Ford Coppola och Steven Spielberg och andra vänner till Lucas läste tidiga utkast av manuset och hjälpte Lucas med idéer och input. Lucas hjälpte dem in gengäld med deras manus.
• Eftersom Lucas låtit vänner ta del av manuset bjöd han in dem till en exklusiv förhandsvisning. Den enda som gillade filmen var Spielberg. Regissören Brian De Palma ska ha kritiserat filmen hårt och inspirerat Lucas att göra ändringar innan den slutgiltiga versionen släpptes. Spielberg däremot var hänförd: "This is the greatest movie ever made and it's going to make a hundred million dollars!"

/Johan

Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Jag har egentligen aldrig varit ett fan av Martina Haags böcker, humorn och glättigheten har inte funkat för mig och mitt mörkertörstande läshjärta. Men något gjorde mig nyfiken på Haags senaste bok, Det är något som inte stämmer. Jag förstod att det här var något mörkare och något personligare. Och det kan man verkligen säga att den här boken är. Men den är riktigt bra, det var länge sedan jag läste något så hudlöst och desperat skrikande.
Petra och Anders är ett av Sveriges kändispar, om det nu finns ett sådant begrepp. Petra är en framgångsrik författare som skriver roliga böcker fylla med kärlek och dråpligheter. Anders är en välkänd programledare, som gör succé i rutan med kollegan Klara Boman. I femton år har Petra och Anders levt ihop, de har två barn och trots vissa hack i äktenskapet så har deras kärlek alltid stått pall i slutändan. Livet har helt enkelt varit bra. Men så en dag så vill Anders skiljas. Från ingenstans så har han bestämt sig att nu vill han inte mer. Bara så där. På ett ögonblicks sekund så är de 15 åren bara ett minne i ett fotoalbum. Petra står krossad och tillintetgjord kvar. Hon förstår ingenting, och pressar Anders på svar. Rätt snart så framkommer det att Anders, han har inte varit ärlig på ett bra tag.
Det är något som inte stämmer är en historia om att skiljas åt, hur man överlever och hur man räknar varje minut där benen bär som en seger. Det är en historia om vad som händer sedan, när den värsta chocken har lagt sig och sorgeåret är till ända.
Först tänkte jag att kanske är den här boken så bra för att man som läsare tror sig veta att den speglar Martina Haags egna liv med blixtklar skärpa. Skilsmässan från Erik Haag som smetades upp på kvällspressens framsidor, ryktena om honom och Lotta Lundgren som jag just nu varje dag ser tillsammans i julkalendern på TV. Lite som ett presslöp deluxe, här får jag alla detaljer. Men när jag läst klart så tycker jag att även om det spelar in lite grann, så bär den här boken sig själv utan det där. Det är en drabbande text om ensamhet och utsatthet, om hur ett liv bara ändras för att ens partner vill det, helt tyst och lugnt händer det mest dramatiska någonsin. Men inga pukor och trumpeter hörs, månen faller inte ner, jorden fortsätter att snurra fastän för den som drabbats har allt slutat att fungera. Det är rått och naket skildrat, och det här är en bok som kommer att stanna kvar hos mig länge.

/ Malin

”Tschick” av Wolfgang Herrndorf

Vilken märklig bok! Efter en lite halvseg inledning växer den till något stort och starkt, spännande och helgalet. En prisbelönt och kultförklarad roman om en ovanlig vänskap mellan två unga pojkar, fylld av melankoli och humor. Och ja, det stämmer riktigt bra! Dessutom betraktad som en tysk variant av Kerouacs På drift.  Till saken hör att författaren, när han fick veta att han hade en obotlig hjärntumör, skrev ned historien i rasande fart, med flera kängor i sitt testamente åt alla fina litteraturvetare... Ett starkt efterord om författaren ger historien ett ytterligare djup, som berör.

Handlingen berättas i alla fall av fjortonårige Maik, en lite udda företeelse, som lär känna en annorlunda motsvarighet när den tysk-ryske Tschick kliver in genom dörren till klassrummet. Och handlingen tar egentligen fart först på sommarlovets första dag, när Maik lämnas ensam kvar i familjens fina villa - pappan har smitit iväg med sin älskarinna medan mamman skickats iväg, för femtioelfte gången, till en alkoholavvänjningsklinik. Uttråkad hakar han på sitt livs äventyr - utan att veta om det, naturligtvis - när Tschick dyker upp och övertalar honom att följa med på en roadtrip i en stulen och tjuvkopplad bil, samtidigt som han också försöker lära Maik att köra den... (grabbarna är fjorton...).

Naturligtvis inträffar det ena mer osannolika än det andra, en radda av helt galna situationer uppstår, som de lyckas krångla sig ur, än på det ena sättet, än på det andra. Givetvis stöter de på ett antal riktigt märkliga individer under resans gång, ännu mer udda än de själva, men det blir också många intressanta möten, även med riktigt varma, godhjärtade människor. Men visst figurerar här riktiga rötägg till vuxna, också... Det gör nästan lite ont ibland...

Som helhet är det en roman som etsar sig fast, som lyfter fram udda människor och livsöden som finns runtomkring oss, som särskilt lyfter fram de trasiga, utsatta. Det är en stor historia om två härliga, uppfriskande antihjältar, som upplever sina härligaste dagar i livet. Tycker om!

/Tuija

Tidningsläsning

Library PressDisplay och appen Pressreader:

Tidningsläsning kommer troligen att bestå. Men sättet att läsa tidningar förändras. Pröva själv att logga in i databasen Library PressDisplay med ditt lånekortsnummer. Här finns mängder av tidningar att välja på från hela världen och på världens (nästan) alla språk.

Läs mer på bibblans webb:

http://bibliotek.karlskrona.se/web/arena/dagstidningar-och-andra-tidningar

Databasen finns även som app och kallas då Pressreader. Kan laddas ner kostnadsfritt till smartphones och surfplattor. Med appen Pressreader laddar du ner tidningar gratis som inloggad i bibblans wi-fi (gäller alla bibliotek med wi-fi). . Nedladdningarna är tillgängliga tre dygn efteråt. Laddar du ner på fredag eftermiddag har du plattan fylld med läsning hela helgen! 

Mer om Pressreader (på engelska):

http://about.pressreader.com/

/ Carina

De vackraste av Karin Slaughter

Det här är en riktig bladvändare till bok, en sådan där som man bara måste läsa klart, oavsett vad klockan är! Men, den är hiskeligt våldsam. Och då menar jag verkligen ordentligt våldsam och grym, så denna bok är inget för den känslige läsaren. Men ni andra som inte kan låta bli att läsa vidare medan ni biter nagelbanden till köttfärs, för er är De Vackraste en klockren bok att kanske klämma i julhelgen.

Vi möter systrarna Claire och Lydia som har glidit ifrån varandra under årens lopp. Snart förstår läsaren att familjen har en del mörkt bagage som hänger tungt i deras själsliga garderober.

Det har funnits en tredje syster, Julia, som försvann när hon var 19 år. Den till dess välmående familjen slås i bitar, fadern bli besatt av att lösa Julias försvinnande men förlorar samtidigt sitt äktenskap, Lydia dras ner i drogträsket och Claire distanserar sig helt. Åren går, och Claire gifter sig med den ohyggligt rike Paul och tappar helt kontakten med Lydia.
Så har vi kommit fram till nutid, där det första kapitlet utspelar sig. Staden skakas åter igen av mystiska brott, där unga kvinnor försvinner fortare än vad polisen hinner med att reda upp.

Claire och Paul är ute på restaurang en kväll, men blir på vägen hem brutalt överfallna. Paul dör framför Claires ögon, och berättelsen kan ta sin början. För i härvan som Claire nu måste börja nysta i, så märker vi och hon att Paul inte riktigt är den man som alla tror. Hemlighet efter hemlighet kommer fram i det sjaskiga ljuset och snart knackar FBI på dörren.
De Vackraste utvecklar sig till en väldigt mörk och tät historia, med rätt så grafiska våldsinslag. Kanske undrar någon varför en sådan bok ens behövs eller varför man läser den och tycker den är bra. Jag har inte något vettigt svar på det, men jag tror att just i den här boken så funkar det, för trots allt våld så handlar De Vackraste om något helt annat än just män som hatar kvinnor. Jag tycker snarare den handlar om kvinnor som tar hämnd. Förtvivlat arga kvinnoporträtt där varje individ får lysa med sina egenskaper.
Sen lyckas Slaughter synliggöra offren och ge dem en trovärdig röst. Så förutom att vara en ordentligt spännande thriller så är De Vackraste en nödvändig historia för att få oss att låta bli att blunda för de miljoner kvinnors röster som genom åren plågsamt tystats av män. Är ni ute efter en våldsam men härligt spännande bok med viss eftertanke i jul, då behöver ni inte leta mer.

/ Malin

 

 

Den som glömmer av Arnaldur Indridason

Polisen Erlendur är tillbaka med sin mentor Marion Briem vid sin sida. Det är slutet av 1970-talet (1979 för att vara exakt). En kropp hittas i damm långt ute på lavafältet. Endast en amerikansk militärbas ligger i närheten. Erlendur och Marion börjar nysta i dödsfallet. Trådarna leder till militärbasen. Men att utreda på en militärbas även om den står på isländsk mark är inget som amerikanerna välkomnar. Byråkrati och kvarnar måste mala.

Med envishet och informella vägar lyckas de komma vidare.

Samtidigt håller Erlendur på med en egen undersökning. Ett fall som ligger tjugofem år tillbaka i tiden. En flicka som försvann spårlöst. Försvinnande är något som gäckar Erlendur och han har svårt att släppa tankarna på denna flickan.

Detta är en mer klassisk polisroman av Arnaldur I. Ett spännande detektivpussel. Den isländska miljön är nedtonad så även polisernas privatliv.

Bra som alltid. Ingen som gillar polisen Erlendur kommer att bli besviken.

/Carina

"Allvarligt talat" av Lena Andersson

"Allvarligt talat" är en samling av frågor och svar hämtade ur radioprogrammet "Allvarligt talat" som har sänts i två säsonger i P1, med Lena Andersson, först tillsammans med P O Enquist och sen med Horace Engdahl. Lyssnarna har fått skicka in frågor om allt mellan himmel och jord, ofta lite filosofiska spörsmål, och frågor man kanske inte tyckte passade in någon annanstans. Programmen finns fortfarande att lyssna på i SR Play, och missade ni dem kan jag verkligen rekommendera att ni lyssnar. Här finns även den tidigare programserien med Birgitta Stenberg och Märta Tikkanen.

Även om jag hört alla program var det väldigt roligt att läsa alla frågor och svar igen, och i lugn och ro kunna fördjupa sig i dem, och ha Lena Anderssons klokheter på pränt. För även om man inte alltid tycker som hon, blir man alltid imponerad över hur välformulerad hon är och hur väl hon underbygger sina resonemang. Ni som har läst hennes romaner och krönikor kommer att känna igen språk, stil och sätt att resonera, och jag tycker nästan man hör hennes röst när man läser boken! En fin julklapp som jag tror kan passa de flesta, för vi funderar väl alla lite ibland över livets stora frågor...

/Åsa

Årets svenska skönlitterära bok 2015

Augustpriset gick till ”Allt jag inte minns” av Jonas Hassen Khemiri

Så här lyder motiveringen:

”Hur dog Samuel och varför? Jonas Hassen Khemiris gestaltning av minnets och vittnesmålens bedräglighet är spännande som en thriller. Men romanen är också en kärlekshistoria och en berättelse om våld, oförlåtliga svek och ekonomins makt. En okonventionell romanstruktur där flera olika röster tecknar porträttet av huvudpersonen. Allt skrivet på en raffinerat nedtonad prosa där de papperslösas och kriminellas skuggtillvaro kolliderar med Solsidan i ett stenhårt och hektiskt Stockholm.”

Denna bok är den första jag läst av Jonas H. K. Jag har inte ens sett eller läst ”Ett öga rött”. Min förlust.

Jonas H. K. skriver på ett helt eget och personligt sätt, det liknar knappt något jag läst tidigare. Det är så bra, fängslande och berättelsen rör sig i tankarna hela tiden. Handlingen är svår att fånga. Den lägger sig på plats som löv som singlar mot marken. Det är berättelsen om Samuel och minnen av honom. Ändå slinker Samuel ur greppet – vem är han? Vem var han?

Jonas H. K. kan fånga en känsla, en atmosfär i en enda mening. Skickligt.

Miljön är Stockholm, ett okänt Stockholm för mig.

Läs den! Sjukt bra.

/ Carina