Meg skjuter upp sina universitetsstudier för att flytta hem till Cambridge för att ta hand om sin svårt cancersjuka mamma Valerie, det är bara de två. Valerie fick som 16-åring Meg och har uppfostrat henne själv i alla år, de har levt isolerade utan några släktingar eller vänner. Under sin uppväxt har Meg fått höra de mest fantasifulla historier, klätterbönor som faktiskt klättrar uppför väggarna, spagetti som växer i blomlådan och krabbkakor som bits. Deras värld var en fantasi där matingredienserna levde och allt var lyckligt. Men i skolan blev hon utskrattad och i tonåren bestämde hon sig för att allt som Valerie berättat bara är lögn, men varför hittade hon på dessa historier? Valerie håller fast vid sina berättelser och ger inga klara svar, Meg vet inte vad som är sant från sin barndom och nu vill hon ha svar från sin mamma. I början undrade jag vad detta var för bok, den verkar tokig. Men så fel jag hade! Den är underhållande och gripande, en berättelse om lögner och försoning. Det lilla huset i Cambridge där mestadels av boken utspelas beskrivs som en oas - fruktträd, bärbuskar, grönsaksland och blommor överallt, ja ett paradis för alla trädgårdsintresserade. Det var spännande att följa Megs jakt på sanningen, ledtrådar hon hittade som tog henne till Valeries förflutna. Jag blev mycket rörd av berättelsen och rekommenderar den verkligen!
/ Veronica F.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar