Saknad, förmodad död av Susie Steiner

Susie Steiner är debutant som deckarförfattare, men har en lång karriär som journalist bakom sig, bl.a. i The Guardian. Och det märks. Boken är mycket välskriven och karaktärerna utmejslade på ett sätt som inte är så vanligt i deckargenren. Möjligen blir den läsare besviken som förväntar sig action och ett högt tempo.

En ung kvinna, Edith Hind, försvinner spårlöst efter en utekväll i London. Fallet hamnar hos kriminalpolis Manon Bradshaw och hennes kollegor. De får snart allmänhetens blickar på sig då Ediths far visar sig vara en känd kirurg som är nära knuten till det engelska hovet, med vänner på höga positioner i samhället. När polisen undersöker Ediths bakgrund och umgänge, kommer det fram dittills okända sidor hos den unga kvinnan. Klockan tickar och Manon och hennes kollegor är väl medvetna om att statistiken inte ger mycket hopp åt försvinnanden som inte klaras upp inom 72 timmar...

Jag gillar persongalleriet i den här boken, särskilt Manon Bradshaw som jag tycker har släktskap med andra kvinnliga karaktärer som Rachel Bailey i teve-serien Scott & Bailey och Carrie Mathison i Homeland. Hon är oerhört skärpt, kan ta till okonventionella metoder om det behövs, men har en tendens att strula till sina privata relationer. Intrigen i boken är också originell. Historier om unga kvinnor som försvinner har vi läst många av, men den här berättelsen tar inte vägen dit man kanske hade förväntat sig...


/Åsa

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Jag for ner till bror är journalisten Karin Smirnoffs debutroman, som i höstas nominerades till Augustpriset i den skönlitterära klassen (priset gick ju till Linnea Axelssons Aednan). Smirnoff har jämförts med Sara Lidman och Torgny Lindgren, och efter att ha läst boken kan jag se likheterna, både när det gäller miljö och berättarstil.

Jana Kippo far ner till sin bror Bror (jo, han heter så) i Smalånger, Västerbotten på obestämd tid. De är tvillingar men har inte träffats under en lång tid. Hon har bott i Luleå, och han har blivit kvar i föräldrahemmet, efter att fadern dött och modern flyttat in på ett serviceboende. Jana finner sin bror i misär. Hans flickvän har lämnat honom och han har gått ner sig i missbruk och låtit gården förfalla.

Jana blir kvar hos sin bror, får jobb inom hemtjänsten, och tvingas konfrontera alla minnen och människor från uppväxten som hon så länge undvikit. Där finns minnen av fadern som höll familjen i skräck, förgrep sig på barnen och slog sin hustru. Där finns också Janas egen dotter som adopterades bort vid födseln, och mannen som kan vara far till henne.

Även om historien är mörk så finns det hela tiden ett ljus, ett hopp om att allt ska bli bra. Berättelsen är en sällsam blandning av den skitigaste diskbänksrealism och en slags norrländsk variant av magisk realism.

Språket tar en stund att vänja sig vid men när jag väl kommer in i det flyter det bara på och jag reagerar inte längre på att egennamn skrivs ihop med små bokstäver (janakippo), att kommatering saknas helt, och att språket är fullproppat med för mig okända dialektala uttryck. Läsningen av den här boken kan snarast beskrivas som en upplevelse, och jag är nyfiken på vad som ska komma ur Karin Smirnoffs penna härnäst!

/Åsa

Konturer av Rachel Cusk

Rachel Cusk har fått mycket beröm för sin romantrilogi, där Konturer är den första delen. Hon har bland annat kallats en förnyare av romankonsten.

I boken reser Faye till Aten för att undervisa på en skrivarkurs. På sin resa träffar hon många olika människor, från stolsgrannen på planet, till deltagarna i skrivarkursen, och några gamla vänner. Alla berättar de sin historia för Faye, som lyssnar utan frågor eller kommentarer och utan att döma. Många av berättelserna handlar om relationer av olika slag. Om Faye själv får vi inte veta så mycket mer än att hon är en medelålders författare, nyligen skild med barn i skolåldern. Även om hon är bokens berättare, handlar det hon delger oss nästan uteslutande om andra människor. Jag måste erkänna att jag halvvägs in i boken undrar lite vart det här egentligen ska leda.

På bokens sista sidor blir plötsligt den röda tråden synlig. Samma dag som Faye ska resa hem dyker en okänd kvinna upp i lägenheten hon hyr. Det visar sig vara nästa hyresgäst. Precis som vi förväntar oss börjar hon berätta sin historia. Också hon hade en intressant diskussion med sin stolsgranne på planet, en man som var hennes raka motsats. Och där har vi plötsligt bokens själva essens! Genom andra definierar vi oss själva, även om vi bara konstaterar vad vi inte är. Vi ritar upp våra konturer mot andra, de som finns utanför. Genom att lyssna på andras berättelser ser Faye också sina egna konturer, och ger även oss läsare ledtrådar till sin person.

Konturer är välskriven och har bra flyt i berättandet, men kräver en del eftertanke. Jag ser fram emot att läsa övriga delar i trilogin, som heter Transit och Kudos.

/Åsa

Socker, salt och nya chanser av Claire Sandy

Marie Dunwoody har inget att klaga på i livet. Hon är lyckligt gift med Robert och älskar sina tre barn så oerhört mycket, tonåringen Angus och tvillingdöttrarna Iris och Rose. En morgon, samma dag som skolans basar, meddelar tvillingarna att Marie ska ha med sig något hembakat till kakförsäljningen, och det ska vara en ”kioskvältare”! Hon tvingas köpa färdiga kakor, något som inte går hem hos föräldraföreningen. Hon är avundsjuk på sin rival och granne Lucy som alltid bakar, bara för skojs skull, och efter katastrofen på skolbasaren bestämmer sig Marie för att hon ska lära sig baka och få revansch och hon tar hjälp av Englands bakdrottning: Mary Berry.

Robert kämpar på sitt jobb, han har insett att han inte är lika eftertraktad längre och för att imponera på sin chef tar han hjälp av en annan känd bagare: Paul Hollywood.

Jag älskar den här boken! Så fantastiskt rolig, jag skrattade högt flera gånger. Jag missar inga chanser att få läsa om mat eller godsaker. Men boken har så mycket mer än bara bakning, den tar upp ämnen som mobbning och otrohet, men utan att kännas tung. Marie och hennes familj är härliga karaktärer som man gärna vill umgås med och vi får verkligen lära känna dem. Marie har bekymmer på jobbet då en konkurrent öppnar upp på samma gata, hennes son Angus brevväxlar med en mystisk tjej, och genom dessa brev får vi veta mer om Angus och sedan de busiga tvillingarna som försöker få ihop sin bror med granntjejen Chloe. En varm feelgoodroman som rekommenderas varmt.

/ Veronica F.

Sveriges Radios Romanpris

Förra veckan presenterades de nominerade till Sveriges Radios romanpris, och i år hade jag faktiskt läst två av de fyra böckerna. Båda var för mig den typen av berättelser som gör starkt intryck och ligger kvar och gnager hos en långt efter läsningen.

I Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg berättar en ung prostituerad kvinna om sin egen död i händerna på en man som först ströp henne och sedan styckade hennes kropp. Från den plats bortom döden där hon befinner sig, berättar hon historien om sitt liv och sin död. Hon följer också sina barn och sina gamla föräldrar, de som blivit kvar med sorgen och förvirringen, och förtvivlat försöker återfå fotfästet i tillvaron. Det är smärtsam läsning när berättelsen går mot det oundvikliga slutet, som vi redan från början vet ska komma.


I Lugnet av Tomas Bannerhed är huvudpersonen Urban, född och uppvuxen på den blekingska landsbygden, men lever numera ett rotlöst liv i Stockholm. Han har oklara planer på ett konstnärsskap (film?), går hos en psykoterapeut, och samlar fågelägg. Urban kan inte att släppa tankarna på exflickvännen, och har svårt att träffa andra kvinnor. Han börjar forska i fågelarter på egen hand i KB:s stora forskarsal, och det är där han träffar Sonja, som han blir smått besatt av. Urbans ensamhet och ömhetsbehov är så påtagliga att det gör ont i läsaren.

Övriga nominerade är Geniet från Breslau av Lena Einhorn som handlar om kemisterna Fritz Haber och Clara Immerwahr, och deras kärlekshistoria i det tyska kejsardömet i början av 1900-talet, samt Allting växer av Lyra Koli som är en dystopisk framtidsskildring som utspelar sig efter den stora miljökatastrofen.

Nu ska lyssnarjuryn, som i år består av bokcirklar från Småland och Öland, diskutera de nominerade böckerna och besluta sig för en vinnare. Priset kommer att delas ut den 12 april i Växjö, av P1:s Marie Lundström.

/Åsa

Radio Silence av Alice Oseman

När du kommer till sidan 82 händer något enastående i den här magnifika tonårsromanen som även kan avnjutas av äldre läsare. Om du inte är fast vid det laget kan du med gott samvete lägga boken ifrån dig och läsa något annat som faller dig mer i smaken. Men om du, som jag, på den sidan nått en punkt då du under inga villkor kan lägga boken ifrån dig, då kan jag bara avundas dig, för den blir bara bättre och ditt leende bara bredare.

Huvudpersonen, Frances, en tjej som står på tröskeln till universitetslivet, är besatt av två saker. Främst: Cambridge, skolan hon vill komma in på mer än någonting hon någonsin haft begär inför. På andraplats: Universe City, en podcast hon avgudar och hängivet följer. Hennes värld skakas om av avslöjandet om vem som skapat denna beroendeframkallande, briljanta podcast - Aled, en blyg, tystlåten kille hon har oväntat mycket gemensamt med. Frances känner att hon måste säga något om vem hon är, någon han varit i kontakt med online utan att de två visste vem den andre var. Det är då jag är som fast, och här är min inre monolog vid denna punkt: Jolly good show! (Min inre monolog är alltid på posh engelska - jag försöker ha en sofistikerad framtoning i alla fall på insidan.) Fastän Frances är sprickfärdigt ivrig att avslöja sig själv för honom kan hon inte. Hon har hittat någon som för första gången får henne känna att det finns någon därute lik henne, och hon vill inte förstöra deras vänskap.

Detta är en bok om att passionerat brinna för något och aldrig vilja tappa taget av det som får dig att känna dig levande. Frances främsta passion är drömmen om perfekta betyg och Cambridge, men hon brinner alltmer för Universe City som hon blir medskapare av. För de läsare som glimtvis upplevt besatthet, om så av en bok, låt, film, Netflix-serie eller något kreativt, är det här som en oas av igenkänning. En lekfullt underhållande bok full av smittsam kärlek till karaktärerna och jag är stum av beundran inför denna unga författare vars berättelser jag ser fram emot att hängivet följa.

/Johan