Sommarläsning

Medan vintern för mig passar bättre för tyngre böcker som utmanar tanken, tar känslan över vid den ljusa årstiden. Men de böcker jag uppskattar mest uppnår en balans mellan det tunga och det lättsamma, det intellektuella och det passionerade, och passar för alla årstider. Det jag hittills läst av Who Fears Death av Nnedi Okorafor hittar känsligt ett ömsesidigt utbyte mellan förnuft och känsla. Det som berör hjärtat mest är ofta det som vi med tankens kraft kan spegla oss själva i.  Okorafors science fantasy-roman är en mix av det vi intellektuellt kan föreställa oss som möjligt och rationellt (science) och det som följer känslans logik och som endast är möjligt i drömmar (fantasy).

En bok om en flicka som måste förgöra den man som nästintill tillintetgjort hennes mamma. Ett tungt ämne, men berättat med glöd. Till skillnad från en handlings tunga och lättsamma element, som kan finnas i lika hög grad, tror jag att en berättare alltid måste välja ton som gäller från början till slut. Passar berättandets ton för någon som är på humör för tragedi eller komedi, eller i stämning för ett mörkt och cyniskt eller ett ljust och hoppfullt drama? Tonen kan vara övervägande ljus, med mörka inslag, eller vice versa. Ljuset i den här boken dominerar, så jag kan tryggt ha den med mig på picknick i sommar utan att bli för nedtyngd av allvaret, en bok som stimulerar och vidgar fantasin. Jag planerar att läsa så många böcker av Okorafor som jag kan i sommar. Jag önskar er alla glad sommarläsning!

/Johan