
När vi nu återser Kouplan för fjärde gången är han inte längre papperlös, han har äntligen fått uppehållstillstånd. Han hyr också ett eget rum hos ett par kompisar, och har fått en praktikplats på ett bibliotek.
Kouplan fortsätter leta efter sin bror, som han är övertygad om lever på flykt någonstans. Han återvänder till lägenheten där han bodde tillsammans med andra papperslösa när han arbetade under slavliknande förhållanden på snabbmatsgrillen. När han möter de nya människor som nu lever samma liv och styrs av samma tyranniska arbetsledare, bestämmer han sig för att försöka hjälpa dem. Det försätter både honom själv och de han vill hjälpa i livsfara. Samtidigt får Kouplan för första gången ett livstecken från sin bror, som kanske finns närmare än han tror...
Boken är enligt författaren själv, sista delen om Kouplan. Den blir också som ett bokslut över tiden sedan han kom till Sverige. Personer han mött och hjälpt återkommer nu och ställer upp när Kouplan behöver hjälp. Han återfår till slut också kontakten med sin egen familj. Jag kommer verkligen att sakna Kouplan, men ser med spänning fram emot vad som ska komma ur Sara Lövestams skarpa penna härnäst!
/Åsa