Gruvdamen av Daniel Svanberg

För att tag sedan fick jag ytterligare en ny svensk skräckis i min hand! Ingen är lyckligare än jag över att det börjar röra sig i den genren. Nu har vi visserligen sedan länge vår svenska mästare på rysligheter, John Ajvide Lindqvist, men det är ju trevligt när även andra författare trillar över i mörka otäckheter. Daniel Svanberg är kanske mest känd för att skriva resehandböcker om USA, och han bor och arbetar som författare i New York. Men nu har han tagit sig an en gammal svensk legend, och gjort den till sin.
För historier om Gruvdamen tror jag en del har hört, i alla fall de av oss som blir rosiga om kinderna av berättelser om saker som rör sig i mörkret. Gruvdamen är en sådan historia, eller Gruvfrun som hon med kallas. En varelse som rör sig i gruvgångarna och varnar gruvarbetarna för faror och ras. Ifall man vill hålla sig väl med henne så knackar man artigt i stenen när dagens arbete börjar samt håller allmän ordning. Om man inte gör det eller inte hörsammar hennes varningar, då går det fruktansvärt illa. Lagom ödesmättat.
Nu tillbaka till själva boken Gruvdamen! Den utspelar sig dels i New York och dels i Bergslagens mörka skogar. I staden som aldrig sover lever Jakob Jonsson tillsammans med sin fru i en relativ idyllisk tillvaro. Han arbetar natt som Tv-producent och har liksom utformat sitt liv så som han vill ha det. Hans äktenskap är lyckligt, han trivs med sitt jobb och New York är hans bästa vän. Sin uppväxt i Sverige har han lämnat bakom sig, för när modern dog för att par år sedan gjorde även en del av Jakob det, och han har sedan dess i stort sett kapat banden till hemlandet. Även om han har ett ständigt dåligt samvete för att samtalen till fadern, som bor kvar i barndomshemmet, blir färre och färre.
Men så dör Jonas gamla mentor, den världsberömde författaren Bergdahl. Mannen som även han bor i New York och som är en gammal barndomskamrat till Jakobs pappa, och som var den som hjälpte Jakob när han kom som en färsk spoling till New York. Hans död lämnar ett nytt stort hål i Jakob och han behöver åka hem till Sverige igen för att landa. Samt undersöka Bergdahls förflutna tillsammans med fadern, då Jakob hittat några märkliga band på den gamle författarens vind. Band där det hörs knastriga barnröster från ett Sverige som en gång var, röster som ber om hjälp. Jakob beger sig hem till Bergslagen igen för att nysta i mysteriet, och frun lovar att komma efter så snart hon kan.
Men i skogarna i Bergslagen gömmer sig alla former av hemligheter och onda ting. Där finns legenden om Gruvdamen Maja som måste få kött för att hålla sig lugn. Där finns gamla stugor och barnhem inom vars väggar djävulen själv har levt, så som han ofta gör på sadistiska barnhem och så som han ibland gör i grymma män som ska föreställa fäder. Och snart dras snaran åt runt Jakob. Det blir spännande, tragiskt och otäckt. Det som är mest otäckt är som alltid den skräck som finns hemma hos så många människor, och i så många barns hjärtan. Den skräck som vi kan se, som inte är en legend i skymningen.
Den här boken börjar lite svagt, men sedan tar den sig med råge. Jag gillade Gruvdamen, men läs den inte om du har ett svagt hjärta. Läs den om ditt hjärta är starkt och slår tryggt när det mörka kommer på sidorna.

/ Malin