Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



onsdag 21 september 2016

"De första tolv" av Justin Cronin

För tre år sedan läste jag "Flickan från ingenstans" och bloggade här om den. Den var så spännande att jag ville vänta med att läsa fortsättningen tills den sista delen i Passagen-trilogin kom ut, så att jag då kunde läsa allt som återstod av berättelsen i ett svep. Nu när del tre kommit ut har jag läst den andra delen, "De första tolv", och kan direkt ge mig i kast med att läsa hur allt slutar. Och det är skönt att inte behöva vänta, för man vill snabbt veta hur det går för karaktärerna man lärt känna väl.

Handlingen i "De första tolv" förs framåt med obeveklig hastighet, saktar in med en stillsam scen bara länge nog för att vi ska hämta oss innan det är dags för nästa framstörtande mot upplösningen. Innan dess har vi fått ta del av hur en ny civilisation växer fram ur Amerikas ruiner. Större delen av jordens befolkning har utplånats i en epidemi och de få som överlevt är vid liv endast för att livnära viraler, vampyrliknande varelser. I skildringen av denna nya, ofta mardrömslika värld utforskar Cronin, delvis genom att använda sig av historisk och religiös symbolik, den mörkaste delen av den mänskliga naturen. Att historien upprepas – all dess ondska, alla dess värsta brott – efter den nya tidräkningen tydliggörs av Homeland, en diktatorisk stadsstat styrd av ett nytt släkte som är hybrider mellan människa och viral. Cronin intresserar sig för hur människor handlar i kris, hur en mörk sida kan ta över i särskilda provocerande situationer, i det här fallet då hybriderna använder sig av slavar i koncentrationsläger. I en tillbakablick i bokens inledande parti, handlar allting om flykt. När Homeland har växt fram, efter att boken hoppat fram hundra år, har tanken på flykt bytts till beslutsamhet att slå tillbaka.

Med ett ihållande högt tempo upprätthåller boken en oupphörlig spänning, och det är en njutning att följa med i den actionfyllda handlingen. Fastän berättarrösterna kommer från flera olika personer förenas berättandet av en återkommande känsla av andlös flykt. På bokomslagets insida beskrivs den som en thriller och recensenter har även kategoriserat den som skräck och science fiction, men vad som är tydligast är vilket välskrivet litterärt verk det är, oberoende av dess genre. Cronin kommer in under skinnet på sina karaktärer – oavsett om det är en ung autistisk busschaufför eller en medelålders kvinnlig läkare – utan att de inkännande beskrivningarna gör att tempot mattas av. Karaktärerna känns som verkliga människor med brett känsloregister, och att de ofta visar prov på medkänsla gör att man bryr sig om dem och tillsammans med dem fasar för det värsta. I deras flykt och i deras beslut att gå till motangrepp fångas en känsla av berättigad desperation och tid som håller på att rinna ut; alla rädslor tycks befogade, alla faror på riktigt.

Scenernas intensitet och de väl avvägda scenväxlingarna gör att man inte kan vända bladen fort nog. Men kanske är Cronins största styrka att han levandegör en rörande sammanhållning mellan vitt skilda individer. Vi får följa nyansrika karaktärer vars bakgrund inte kunde vara mer olika. Gemensamt för dem är att de överlevt civilisationens kollaps och måste anpassa sig till en värld där allt som en gång gjorde tillvaron bekvämlig försvunnit, ersatt av ödemark. Cronins skildring av apokalypsen är ett överlevnadsdrama draget till sin spets, något som tar fram både de mörkaste och de ljusaste sidorna hos mänskligheten. Här finns ohygglig ondska, men också outsägligt vackra ögonblick av självuppoffrande; glimtar av ömhet mitt i allt utslocknande av liv, empatin som lyser igenom bokens karaktärer trots att världen faller samman runt om dem. Som när Grey, en vaktmästare ingen brytt sig om, riskerar sitt liv för att hjälpa Lila, som mist sin förstfödda dotter och nu är gravid och livrädd att förlora även det kommande barnet. Deras öden sammanlänkas efter att Lila i chock förnekar sanningen och väljer att leva i en fantasivärld. Man förstår henne. När du tar del av Cronins fantasi lämnar du den grå vardagen långt, långt bakom dig.

/Johan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar